HISTORISK ÖFVERSIKT.

BIDRAG TILL DE SVENSKA SEDLARNAS HISTORIA.

AF

OSCAR MONTELIUS.

[OCR-skannad ur ”Sedelsamlingen i Riksbankens Myntkabinett” (1915) sid. 23-27]

*         *         *

Nu var emellertid den Palmstruchska bankens saga snart all -- under den ursprungliga formen.  Dess verksamhet fortsattes dock under annat namn och på annat sätt.

De vid 1668 års riksdag församlade Ständerna beslöto nämligen att öfvertaga banken.  »Därigenom», säger en häfdatecknare, som på ett mästerligt sätt skildrat ifrågavarande tids historia, »förvandlades den Palmstruchska banken, utan någon hufvudsaklig förändring i dess förut varande bestämmelse och funktioner, till riksbank, och regeringen skiljdes derigenom tillika från all befattning med banken.  Då det senare af ständerna yrkades, uppstod väl någon betänklighet i rådet, men den förföll, då man fann, att ständerna icke på andra vilkor ville åtaga sig att upprätthålla banken.»

Den 17 september 1668 utfärdades Kungl. Maj:ts nådiga tillstånd för Rikets Ständer att taga banken under sin förvaltning.

Riksens Ständers Bank är således en fortsättning af Stockholms Banco.

Här är naturligtvis ej platsen att redogöra för de åtgärder, som vidtogos för bankens upprätthållande.  Endast det beslut bör anföras, att inga »kreditiv­sedlar eller andra som därtill kunna hafva liknelse», härefter finge utgifvas; de skulle »alldeles vara afskaffade och förbjudna».  Den sorgliga erfarenheten från den Palmstruchska banken hade gjort Riksens Ständer så förskräckta, att banken ej skulle få utgifva några sedlar.  »Efter vanligheten», säger en skildrare af Rikets Ständers Bank, »gick man ifrån den ena ytterligheten till den andra, då man, af skräck för de Palmstruchska creditiv-sedlarne, vid Riksbankens stiftelse uttryckligen förbjöd all slags sedelutgifning.»

*         *         *

Bevis på insatta medel måste emellertid lämnas, och härmed var i själfva verket en väg öppnad för en ny sedelutgifning, ehuru det dröjde länge nog, innan man på den vägen kom till sedlar, hvilka så mycket som den Palmstruchska bankens liknade senare tiders.

Insättningsbevisen eller attesterna (fig. 5) voro skrifna på blanketter af följande lydelse:

Att (plats för namnet) Hafwer inlefwererat i Rijkzens Ständers Banko (plats för beloppet, utskrifvet med bokstäfver) Det warder här medh attesterat.  Stockholm den . . . . . Anno 166 . .

                                                      Namn.

Därunder är beloppet skrifvet med siffror.

Dessa insättningsbevis äro naturligtvis oftare på ojämna än på jämna belopp.  Så lyder ett, af den 5 oktober 1669, å 1756 daler 15 öre kopparmynt (fig. 5); ett annat, af den 10 mars 1671, å 2862½ daler kopparmynt.

I bankens samling finnas sådana insättningsbevis af åren 1669 (det äldsta är dateradt den 13 september), 1671 och 1673 (den 31 januari).

Snart fann man sig, -- för att hindra transporterandet af dessa bevis och deras användande som ett slags sedlar, -- föranlåten att ändra blanketterna, så att attesterna (fig. 6) fingo denna lydelse:

At (plats för namnet) hafwer inlefwererat i Rijckzens Ständers Banco (plats för beloppet, utskrifvet med bokstäfver) Thet warder här med honom til bewijs attesterat, doch uthan tilstånd at transportera eller förhandla dhenne Zedel til någon annan.  Stockholm den . . . . . Anno 167 . .

Den första »Zedel» af denna lydelse, som finnes i samlingen, är af den 19 maj 1675.

Samma formulär begagnades sedermera oförändradt långt in på 1800-talet.

Så sent som 1857 användes ett i hufvudsak föga ändradt formulär: »dock utan tillstånd för räkningshafvaren att på någon annan öfverlåta detta insättningsbevis.»

*         *         *